Färdig Argosy

Såg en väldigt märklig fransk-engelsk film i tvåan igår kväll. Slutade strax innan 12. Men vad gör man inte för att få avslutat ett projekt? Blev ju inte så tokig, om jag får säga det själv ;-).

En lördag i början av november

Den första snön kom i natt. Dagen har varit strålande fin, sol och gnistrande kallt i luften.

Mina projekt på gång. Blå trekantsjal i ull, Hallonröd halsduk i silke/ull, svarta pulsvärmare, Argosy sjal i Noros Silkgarden Lite, Candle Flame Shawl i Kauni (ullgarn) och Isländs sjal i entrådigt Evilla ullgarn. Dags att avsluta någon av dem kanske?


Vilken härlig stol. Två fina sjalar, och tre nystan tunt fint garn som bara väntar på att jag ska nysta upp det och börja sticka lite spets. Nångång i framtiden. Snart hoppas jag, snart.

Ett stickfenomen

Vad händer egentligen med själen när man stickar?

Jo man sjunker in i ett mönster, och man räknar, och man upprepar:

En rät, en, två, tre, fyra, fem, sex, sju aviga, en rät, en, två, tre, fyra, fem, sex, sju aviga, en rät.

Eller varför inte:

En, omslag, ihoptagning, en, två, tre, ihoptagning, omslag,
en, omslag, ihoptagning, en, två, tre, ihoptagning, omslag....

Inte konstigt att man blir lugn när man stickar.

Och ovan är för övrigt en del av mönstret till min Argosy. Det går framåt, jag är nu på sista nystanet. Mjukt härligt, men en gnutta trögt. Otroliga färger. Se här.