Vindarna

Jag undrar vad det är med vindarna i vår....
De blåser och ruskar om.
De verkar aldrig ge sig.
De kommer med en väldig fart.
Dag efter dag.
Vad vill de säga?
Envisa och tålmodiga.
Med kraft slår de bakifrån.
Eller så testar greppet rakt i ansiktet.
Vad är det som flyger iväg?
Vad är det som står grundat i marken, svajar till, men står kvar?
Kan det vara vindar med meddelande?
Kanske det är förändringarnas vindar. Som verkligen vill ge besked.
Som inte ger upp.
Som vill testa om vi står pall.
Som kommer med kraft.
Vem vet?
Vindarna vet.
Och de ger sig inte.

Ont för det som växer och det som stänger

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider
- tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra
- svårt att vilja stanna och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden
- känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen.

Karin Boye Ur "För trädets skull"

Barfota

Barfota och sommarkjol.

Ljummen vind smeker benen.

Gräset letar sig fram mellan tårna.

Själen smälter och lungorna vidgas.

Ögonlocken faller ner.

Livet stannar upp för ett ögonblick.

Tar en paus med fågelkvitter.

Mörka moln vilar bakom husen.

Ett lätt sommarregn på väg.

Eller mer dramatik som lurar bakom hörnet.

Lätta björkkvistar dansar framför mig.

Så ljust gröna, så vackert späda.

Mot de krokiga mörkbruna stabila grenarna.

Barfota och sommarkjol.

Äntligen.

Augustinatten

Augustinattens doft

Varmt fuktigt gräs

Fullt av vemod

Månen lyser starkt

Bländar mig

Fyller mina ögon med tårar

Sinnena skärps

Stannar tiden

Ögonblicket fyller hjärtat

Tåren torkar på kinden

Stärkt av augustidoften

Mörkret stannar kvar i minnet

Som hettan, värmen och daggen i gräset

En dag....

Snurrar min jord
Klamrar mig fast
Prövningar i trafikstockning
Timme efter timme
Söker styrka
Letar andningshål
Famlar efter trådar
Suger tag i guldkorn
Andas men får inte luft
En dag blir till nästa dag

Längtan

Längtan är en speciell känsla.
Längtan är två.

Jobbig
Men ändå en vetskap av att det blir något bra.

För det är ju bra att längta.
Man får inte för mycket av det goda.
Man blir inte trött.
Man njuter desto mer.

Men också så väldigt frustrerande.
Det sliter och drar i en.
En känsla av att man vill vara någon annanstans.
Mest hela tiden.

Och sen äntligen blir det så där alldeles alldeles underbart!
Till nästa gång man börjar längta.

December

vintervit

doft av snö

grangrön

doft av barr

tomteröd

doft av jul

stearinljusgul

doft av värme

knaster i snö

tjutande barn i pulkabacke

grön mossa under snötäcket

mammor och pappor rusande i butiker

kalenderluckor som öppnas

glögg i strupar
julstjärnor

dadlar

traditioner följs

traditioner skapas

det stressas hit och dit

mot julefrid

i

december

Min sanning

Man måste ge för att få.
Inte alltid.
Men oftast.
När energin är slut är det svårt att ge.
Då behöver man få.
Det är svårt att ta emot.
Det kan vara svårt att ge.
Det är svårt att trösta.

Jag lyssnar.

Det som rusade förbi har någonstans tappat fart.
Stannat upp.

Jag växer.
Vi växer.
Lär oss av varandra.
Med varandra.

Höstluften är här.
Den lite kalla.
Den friska.
Njuter av den.
Saknar sommaren.
Den gick så fort.

En lång mörk höst i startgroparna.
En ny vinter i mörkret.
Med tända ljus.
Igen.

Ett nytt liv.
Ett långsammare liv.
Ett liv på mina villkor.
Som innan.
Fast annorlunda.

Mer medvetet.
Förhoppningsvis.

Med kärlek.
Från många.
Till många.
Från mig själv.
Till mig själv.
Äkta, ren, okonstlad.
För att jag ser.
För att jag blir sedd.

Det är så här.
För mig.

Man måste ingenting.
Men det måste finnas en mening.

Min sanning.
Mitt liv.

Tankar

tankar väcks
tankar dör
tankar seglar på små moln

de brusar
de susar

ett möte där uppe
mellan fantasi och verklighet

kippar efter andan

klart som renaste vatten
absurt som stormen före åskan

tankar bearbetas
drömmar utspelas

dimman omsluter
daggen väcker

nya tankar föds
de tar aldrig slut

Det blir vad jag gör det till

Jag kan bara rädda mig själv.
Jag ska bara rädda mig själv.
Ingenting kommer gratis.
Det är skönt när nånting kommer på plats.
Det jag tänker på får jag mer av.
Ler och världen ler mot mig.

Den blomstertid nu kommer.....

Det ljusgröna tar fart.

Det som nyss var grått och bart.

I pionen en knopp kan anas.

En surrande humlas framfart banas.

Nyplanterade klematisen sträcker armarna mot skyn.

Humlan landar på fjärilslavendeln vilken syn.

Höstanemonen börjar ivrigt spreta.

Snart kan jag spår av nysådda luktärter leta.

Violerna kommer blommar vissnar och byts ut.

Måtte sommaren aldrig ta slut.

Havet

Som på stranden.
Läser.
Höjer blicken.
Ser vågorna dansa.

Som i vattnet.
En våg kommer mot mig.
Dyker ner i den.
Svalkar.

Stryker bort det salta vattnet från ansiktet.
Drar händerna genom håret.
Renare.
Lugnare.

Syret passerar fritt.

Som en virvelvind genom kroppen.
Som vågorna på havet.

Som vinden i ansiktet.
Som salta havsdroppar i mitt hår.

Sköljer bort.
Lättar.

Enkel

Jag är en enkel människa.
Jag kräver inte så mycket.
Lite lugn och ro.
Lite spontanitet ibland.
Helt enkelt.

Tröst

Tänkvärda ord
För alla
För mig

En dikt hämtad ur "Brinna Bli Bränd Glöda igen" av Kerstin Hesslefors Persson.

Vårt behov av tröst

Tröst är inte
att det går över
eller att jag ska
slippa ifrån det svåra.

Tröst är närvaro.
Någon finns hos mig
går med mig
blåser på såret
håller om mig
talar med mig
eller lyssnar.

Någon lämnar mig inte
utan följer mig igenom,
finns nära.

Det gör inget
om den som tröstar
själv är rädd, ledsen eller oroad,
bara han eller hon är ärlig
och har modet och orken
att lämna sitt eget
och vara hos mig.

Den som blir tröstad
måste visa sin sårbarhet
måste ha styrkan att vara svag.

Den som blir tröstad
måste själv ta sig igenom det svåra,
men att ha någon
som går med på den resan,
det är tröst.

Den som tröstar
måste våga vara nära
och våga lämna ifred.

Den som tröstar
behöver tålamod
att vänta in rätt ögonblick.
Att trösta kan ta tid.

Tröst är
att ge möjlighet
att nämna det svåra vid namn.

Tröst är också
att någon bär hopp för mig
då jag själv inte
kan se några ljusglimtar.

Jag är inte lämnad ensam.
Jag är inte utan hopp.
Någon går med mig
in i det svåra
som följeslagare,
andas med mig
och jag känner min puls.

Vår

ljust

kisar mot solen
doft av nytvättat i vårluften

fåglar kvittrar och ordnar i träden

små små ljusgröna blad anas i häcken

kaffe och världens bästa bok (Luftslottet som sprängdes)

myror letar sig fram mellan plattorna

en nyckelpiga landar på min hand

doft av grus och varm asfalt

varma solstrålar

nysning på lur

suck

vår

älskar......

ett stilla snöfall utanför fönstret
domherren på fågelbordet

mjukt ulligt lila i mina händer
tända vinröda stearinljus

orange himmel vid soluppgång
rosa himmel vid solnedgång

de första penséerna på våren
doften i luften efter ett sommarregn

salta havsvindar i ansiktet
en kyss

första slurken av nybryggt kaffe
mina barn skrattandes

de första värmande solstrålarna på våren
sjunka in i en bok och glömma omvärlden

den innerliga kramen från min son
min dotter uppkrupen i min famn

Lycka

Jag slöt handen,

trodde jag höll det fast.

Men det flydde,

kunde inte behållas.

Full av förtvivlan

lossade jag mitt grepp.

Då i min öppna hand

såg jag det igen.

Symeon den Nye Teologen

Händer

Händer som ger
Händer som berör
Händer som lugnar
Händer som värmer
Händer som smeker
Händer som omsluter
Händer som tycker om
Händer som bryr sig om

Hans händer, i mina händer

Magiska händer

Vinter

Friskt

Kallt

Soligt

Vitt

Ljuvligt

Bländande

Kyligt

Glatt

Känn

Här

Nu

Balans

Balans
Harmoni
Frid

Gör det du gillar.
Gör det du tycker är kul.
Gör det som gör dig glad.

Barn
Kramar
Värme

Ta vara på tiden.
Ta vara på familjen.
Ta vara på dig själv.