Frustration

Det finns inget som är så provoserande som barn som inte äter.... I alla fall när man i snart 6 års tid kämpar på med barn som inte äter... Dvs inte äter när jag vill.....

Klart att barnen äter, men att försöka få två barn att äta när maten serveras och inte en halvtimme senare, eller 6 timmar senare, det är frustrerande. Speciellt när man vet hur mycket det betyder själv att få mat. Men så är jag å andra sidan otroligt beroende av mat. När jag blir hungrig måste jag äta, och då menar jag omedelbart! Ska man umgås med Linda, så ha alltid en macka i fickan, annars ska gudarna veta vad som kan hända......

Och därmed tror jag ju att det är precis likadant med mina barn. Jag har väldigt svårt för att inse att barnen äter när de blir hungriga och de klarar sig däremellan. Blir jag arg när jag blir hungrig, då är det klart att mina barn också blir det.....

Men jag jobbar på det, och en dag kommer de att äta som hästar, och jag kommer att ha glömt denna frustration förlängesen..... *s*