Jag har precis läst ut en av de bästa böckerna jag läst i år. "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" av Linda Olsson.
De sista sidorna läste jag bland betongen och bilarna på Gardemoen (se tidigare inlägg). Och trots all denna sten och allt det gråa, var det underbart att få sitta där i solen och njuta av slutet av en sådan bok.
Boken handlar om Veronika (ung författare) som lär känna Astrid (gamla grannen) när hon flyttar till Dalarna i ett hus ute på landet. Det är en bok om vänskap och kärlek. Sättet den är skriven på, och alla fina ord, gör att jag rekommenderar den varmt!
Eftersom jag inte kan låta bli, kommer här några rader ur boken:
"Ovanför oss den obarmhärtiga solen medan världen virvlade ofattbar kring stillheten som var vi två. Sedan det segerrusiga havets mäktiga dån."
"Jag tror att om vi kan hitta orden och om vi kan hitta någon människa att berätta dem för, då kan vi kanske se saker och ting på ett annorlunda sätt."
"Inte heller kan den ena kärleken jämföras med den andra. Den bara är. Den flyktigaste beröring av riktig kärlek kan man leva på ett helt liv. Det måste vi alltid hålla i minnet."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar