Det jag bråttas med dagarna igenom är att försöka få mina barn att förstå att de ska vara tacksamma för det de har. Vilket också innebär att de INTE ska gnälla för det de INTE har. Gnäll, gnäll, gnäll, så onödig energi!!
Igår lyckades jag ganska bra, ett tag. Vi var på väg ner till stranden efter dagens jobb/dagis/fritids. Genast börjades det gnällas om glömda simglasögon mm. Men ganska stolt blev jag ändå, när jag lyckades vända detta till att de skulle vara tacksamma för att vi åkte till stranden överhuvudtaget, och att jag har en bil som kan köra oss dit. Varvid en lång utläggning följde om hur det skulle gått om vi skulle ha promenerat fram överallt, och vilken tid det skulle ha tagit. Vid kvällens slut hamnade vi i samma diskussion igen - denna gång med övertrötta barn - och då var slutresultatet inte fullt lika bra....
En annan diskussion som vi hamnar i allt oftare är diskussionen om rättvisa. Varvid jag försöker få barnen att förstå att livet inte alltid är rättvist, men att det allt som oftast jämnar ut sig i längden.
När man som jag inte är upptagen av millimeterrättvisa, utan är nöjd med det jag har och det jag får. Och oftast faktiskt också njuter av det som är bra i mitt liv (ja, ja, det är klart att jag också har dåliga dagar...). Så är det här knepiga diskussioner, och många gånger väldigt frustrerande. Men om jag lyckas med en här och en där, ja då är det väl iaf ett steg i rätt riktning?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar