Vad är det för liv man lever? Stressa hit och dit och hit igen. Idag är det verkligen en sån där hysterisk vardag i mitt liv. Då man undrar om det verkligen ska vara så här...
Springer in i duschen, springer till dagis, springer till jobbet, springer mellan möten, springer till lunch, springer till dagis, springer till spisen, springer till.... nä förresten hemma springer jag inte så mycket. Räkningar ska betalas, skolpapper ska fyllas i, passfoton ska fixas, sopor ska sorteras, barnkalas hit och barnkalas dit. Och när barnen har somnat ska det jobbas en stund till, och har man tur, så hinner man nånstans därimellan andas lite också...
Jag hörde på radion i morse om en kvinna (Karin Salmson) som gett ut en bok. "Makalösa föräldrar" heter den, och handlar om ensamstående mammor och pappor. Kanska man ska läsa den?! Fast nej, det behövs nog inte, jag vet redan att jag är makalös *s*.
It's just another manic monday......
1 kommentar:
Makalös.
Men det är svårt.
Att stanna vid gult.
Man kör på och tycker man har kontroll och balans. Det jävliga är att samtidigt som man tycker att kontrollen finns tillåter man sig därför att börja öka farten och lätta på bromsen. Men då blir man mer och mer fartblind.
Det är lätt att inbilla sig att kontrollen finns, men när man verkligen måste tvärnita inser man att det fanns ju inte en chans att stanna kontrollerat nu.
Det låter lite mörkt, och det är ju inte alls säkert att det är någon fara för dig, men jag känner igen känslan.
Det är ju dock ett väldigt bra tecken att ifrågasätta vardagen som du gör. Att känna stressen och pressen, inte bara leva den.
Men det är svårt.
Att se sig själv.
Att mitt i kaoset backa, titta på sig själv och situationen. Ta saker för vad de är.
Hantera det som går att hantera.
Acceptera det som bara är att acceptera.
Jag inbillar mig definitivt inte att jag har några svar eller lösningar, men jag har lite hjälpmedel till att hitta dem själv.
I teorin.
I verkligheten är jag stressad.
Skicka en kommentar