Vad fort en vecka går! Och ändå känns det som att vi har varit borta i en evighet...
Det tog några dagar innan jag kunde slappna av helt och njuta. Innan jobbstressen försvunnit ur kroppen... Det är så jag tolkar det i alla fall. Jag märkte helt enkelt att jag var lite lättirritabel och lite låg. Typiskt. På semestern ska man ju stråla och ha det fantastiskt. Blev t.o.m lite arg på mig själv. Men efter några kloka ord från någon, så kände jag hur jag kunde slappna av och bara ta dagen som den kommer, och det var en väldigt skön känsla. Man kan ju faktiskt inte tvinga fram hur en situation ska upplevas. Man kan bara vara.
Det har verkligen varit en underbar vecka. Barnen har haft superkul. Och att resa med en 6-åring och en 4-åring går jättebra. Vad stora de har blivit! Klart att det blir gnäll och tjafs ibland. Men vad de har njutit!! Allt från den spännande flygresan, till dagarna där de har bott i vattnet, antingen i poolen, eller i havet. För att inte snacka framför scenen på kvällsunderhållningen. De har älskat det! Och att sen min 4-åring inte orkade vara uppe så länge som de andra på kvällen, gör ingenting. Han somnade i mitt knä efter middagen varje kväll, vid 21-tiden. Och sen sov han gott där oavsett hur mycket jag sjöng och applåderade. Såå mysigt!! Morfar var lite avundsjuk och tiggde till sig någon kväll med sonen i knät. Det gjorde han rätt i! :-)
De varma vindarna, det varma havet, stillhet på balkongen, skrattande barn. Och god mat. Mycket (och då menar jag många portioner) god mat.
Det är semester det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar