Klart att det kan vara svårt att finna en mening med att bli dålig och tvingas vara lugn och stilla, och i tillägg ha ont. Men jag kan verkligen se att jag har haft behov av denna stillhet. För kroppens skull och för tankarnas skull. (Och för stickandet?)
En dag hemma till, sen är det full fart igen. En dag. Inte så mycket och helt säkert guld värt. Men svårt ändå. Svårt, när man känner jobbstressen andas i nacken.
5 kommentarer:
Det värsta är att tilfrisknande går ju inte lika bra om man har jobbstressen hängandes över sej. Men vad göra ? Krya på dej. Hittade din blogg förresten. Jättetrevligt!!
Att hjälpa en vän är kravlöst.
Att ta emot hjälp sätter dig ej i skuld.
Att bli erbjuden hjälp är inte ett tecken på svaghet, det är ett tecken på att man är omgiven av vänner.
Jag finns för dig.
//R.J.
Vad fint sjalen växer fram, härliga färger.
Ha de gott på dej, Eva.
Sticka liggandes???
Jag tycker mig ha försökt några gånger, men inte riktigt lyckats hitta nån bekväm ställning. Som tur är så orkar jag iaf _sitta_ upprätt, dock inte gå/stå så mycket än... Idag är det bihålornas tur att jäklas.
Va fin sjalen blir! Jag stickar oxå på den fast i 1-trådigt garn. Den blir inte så 'kompakt' då.. fast det krävs ju fler repetioner för att komma upp i lite storlek. Gör inget, den är underbar! :) Nu när det nannadax! Sov gott!
Skicka en kommentar