Min älskade underbara sjuåring som i augusti blir åtta. Hon har det så jobbigt nu. Med sig själv. Antar jag. Minsta lilla motgång blir till timmar av bråk. Får hon inte som hon vill blir hon arg som ett bi. Surar och stänger in sig i sig själv, eller nyper lillebror. Det blir i stort sett bråk varje kväll och så har det varit i flera veckor nu.
Idag hade jag inte hemma sådan glass hon ville ha. Från kl 18 till kl 20 satt hon tyst och arg i soffan. Efter att kusinerna åkt och lillebror för längesen somnat i soffan, var det dags för pyjamas och läggning. Men då skulle hon minsann ha glass.
Jag ger henne motstånd. Jag väljer fajterna, men hon kan och får inte vinna alla. Hon behöver veta vad som är rätt och vad som är fel.
Men oj vad det skär i hjärtat och gör ont i magen. Jag mår så fruktansvärt dåligt när vi bråkar. Allt jag vill är att krama henne och visa henne hur älskad hon är. Men hon stöter mig ifrån sig. Hon vill hellre ligga ensam i sin säng och gråta, än sitta i min famn.
Min älskade underbara sjuåring.
5 kommentarer:
Håll ut! Det kommer tider då barnen ger Dig beröm för att hålla på vissa saker!
Som tur är kommer bättre tider och att visa vad som gäller är att lära hur världen fungerar. MEn visst är det svårt ibland, som tur är kan man pussa på dom när dom sover ;) Kram Susanne
Låter precis som min 10-åring, han har haft det så hela detta året, men nu börjar det bli bättre. Hans lillasyster som blir 8 i november kan också bli arg, men har ett helt annat sätt att hantera motgångar, det rinner på något sätt av.
Jag lovar, det blir bättre. Jag har gått igenom denna period med både min kille och tjej, nu 16 och 18 år gamla. Det skär i hjärtat men jag tror inte barnen får några sår i sina hjärtan av detta. Det är helt enkelt en slags för-pubertet när känslorna sitter på utsidan.
Snart kommer den riktiga puberteten och den har också sina fajter ;-). Men det du gör idag ser du resultat av senare. Ger du efter hela tiden nu så förväntar sig barnen att du ska göra det i tonåren också, och då är det allvarligare saker på tapeten än fel glassort hemma...
Puss- och krambehovet kommer tillbaka :-)
Lycka till
Visst är det tufft att vara förälder? Man vet inte på vilket ben man ska stå ibland. Jag önskar att jag kunde säga att det blir lättare när de blir större, men varje ålder tycks ha sina bekymmer. Jag brukar tänka att jag inte kan bära dem på mina vingar hela livet, bara ge dem flyglektioner och då blir det fel på vingklaffarna ibland. =/
/Ha en skön helg!
Skicka en kommentar