Ljummen vind smeker benen.
Gräset letar sig fram mellan tårna.
Själen smälter och lungorna vidgas.
Ögonlocken faller ner.
Livet stannar upp för ett ögonblick.
Tar en paus med fågelkvitter.
Mörka moln vilar bakom husen.
Ett lätt sommarregn på väg.
Eller mer dramatik som lurar bakom hörnet.
Lätta björkkvistar dansar framför mig.
Så ljust gröna, så vackert späda.
Mot de krokiga mörkbruna stabila grenarna.
Barfota och sommarkjol.
Äntligen.
1 kommentar:
Åååååh vilken ljuvlig dikt, den är en härlig tid som kommer nu.
Skicka en kommentar