Förändring pågår

Det har den senaste tiden skett en stor förändring i mitt och mina barns liv.
Jag tycker mig redan märka en liten förbättring här hemma och jag hoppas att detta är början på lugnet och harmonin som jag så länge längtat efter och strävat efter.

Sedan någon vecka tillbaka är det bestämt att jag blir ensamstående mamma på heltid.
Barnen ska vara hos sin pappa varannan helg, fredag kväll till söndag kväll.

I veckan som varit har vi haft det lugnare. Färre bråk.
Barnen har varit barn.
Barnen har inte varit vrak.
Jag har kunnat jobba ännu mer med att leda rätt.
Prata rätt.
Räcka till.

Det är lättare när inte varje situation blir en kamp.

Nu ska det tilläggas att jag helt sedan november haft barnen i stort sett hela tiden. Men i och med att det nu är bestämt, så känns det på barnen som att något landade. Jag hoppas på fortsatt bättring. En familj som lever ihop. En familj som lever tillsammans.
Bråken kommer så klart alltid att finnas. Men förhoppningsvis blir det mer balans här hemma.

Jag har nyligen läst ut boken "Tankar för stressade mammor" av Katrina Kenison. Kan varmt rekommenderas. Hon skriver om så mycket av det jag tror på. Minska på aktiviteter och åtaganden. Vara hemma för att göra ingenting. Njuta av promenader med barnen. Stänga av tv och dator (hon drog det så långt att de kastade ut tv'n. Där är jag absolut inte, men ibland önskar jag att jag var det). Tystnad. Hon kommer med tips på enkla saker utan att man ska förändra hela sitt liv. Saker som är lätt att ta till sig. Saker som man som barn älskade men kanske har glömt. Det enkla, det lilla, det lugna.

Fast titeln borde har varit "Tankar för stressade mammor och pappor". ;)

The only way is up.
Jag hoppas att detta är första trappsteget uppåt.