Ibland blir man blixtkär. Inte tänker jag väl då att: han vill jag ha fast med blont hår. Eller den där mannen, men med annan kavaj, andra jeans och ett par schyssta boots - det hade varit nåt. Nej jag vill inte göra om när jag blir blixtkär. Jag vill ha honom precis som han är.
Och det gäller även stickat. När jag blir blixtkär vill jag ha det precis som det är. Samma garn. Samma färger. Samma mönster. Det är ju det jag blev kär i.
Och ibland (ja det har visst hänt några gånger) kräver det beställningar från over there. Något substitut som är nästan liksom, det duger inte. Har provat det. Blev skilsmässa. Nej - kärlek vid första ögonkastet kräver tangent-tryck och visa-kort, oftast pronto, och sen bara att vänta och njuta. Ahhhhh.
Det var precis det som hände med Linda-koftan. Eller som den egentligen heter "Less is more". Blixtkär. Bara så där. Fast denna gång utnyttjade jag det faktum att jag hade en väntande födelsedag några veckor bort. Mor och syster fick alltså stå för visa-kortet ;) Tack! Jag fullkomligt älskar garnet och det här lär bli min favoritstickning närmaste tiden! Dags att njuta!
1 kommentar:
När jag såg den koftan så tänkte jag direkt på dig :). Är så sugen på att få klämma på garnet det ser så härligt ut.
Kram!
Skicka en kommentar