Jag läste häromdagen en artikel om Timo Räisänen . En 28-åring som spelade i kompbandet bakom Håkan Hellström, men som nu gör solokarriär. Det fanns mycket intressant att läsa i artikeln, men det jag fastnade för var att han stickar...(så klart). Han stickar i turnébussen och säger så här "Jag är grym på att sticka! Jag lärde mig av min farmor och det är ett helt annat sätt att jobba med händerna än när man spelar gitarr. Nu håller jag på med ett överkast som är två gånger tre meter och det snyggaste jag någonsin har sett i hela mitt liv!" och sen fortsätter han "Jag köper inga mönster utan gör egna. I tonåren var stickandet ett litet fuckoff-tecken mot världen. Nu är det jordens bästa avslappning. Jag tar inte in massa skitinfomation, jag tittar ner på min stickning och tankarna kan flöda helt fritt."
Jag kan inte annat än att hålla med. Det ÄR avslappning och det är skönt att få tänka sig bort, eller inte tänka sig bort alls, utan BARA koncentrera sig på mönstret man håller på med.
I torsdags var jag med min avdelning på jobbet på Aptit Stockholm. Vi var ungefär 30 personer. Med ny chef och några nya kollegor skulle vi ställa oss upp en och en och köra en kort presentation av oss själva på 30 sekunder. Vi skulle avsluta med att säga något som vi inte trodde de andra visste om oss - tänja lite på vår "comfort zone". Här skulle det ju vara ett glimrande tillfälle att ställa sig upp och berätta för alla att mitt absolut största intresse är stickning. Jag velade och väntade in i det sista, ska jag, ska jag inte?? Men jag kunde inte. Jag vill helt enkelt inte uppfattas som tantig eller mesig. Sjukt egentligen, jag är ju som jag är, varför dölja det??
Ja, och detta säger hon som jobbar som sjutton på att inte bry sig om vad alla andra tycker. Men snart är jag där, snart.....:-)
(Om nu Timo vågar i en artikel som hur många som helst läser, varför vågar då inte jag säga det till 30 personer? Fegt Linda, fegt.....)
(Och för er som undrar vad jag sa? Så avslutade jag presentationen med: "och jag är en jävel på att spela tvärflöjt")
4 kommentarer:
Stickning; tantigt eller mesigt; var i all sin dar har du fått det ifrån?? Det bästa man kan syssla med= konstnärligt, kreativt, rogivande, utvecklande m.m. Fram för stickningen!! Let´s knit together!!!
Ja det är verkligen det bästa man kan syssla med. Jag ska jobba vidare saken ;-).
Det bästa?
Alla kategorier?
Jag är skeptisk....
(notera att min dotter sover varje natt med nallen Anna som fortfarande efter 25-30 år har på sig den av mig stickade gul/blå dressen)
Tänk ändå att kunna ge sig själv den avslappningen för själ och även kropp utan att distrahera med annat, utan att behöva verktyg för att stänga ute stressen, för att fånga lugnet...
En del stickar.... andra slappnar av när fingrarna är upptagna av något annat - en cigg t.ex...
(Jag är inte (alltid) så kategorisk och (för)dömande som jag (ibland) låter...)
Nä, det där var lite väl onyanserat...
Ärligt talat är jag klart avundsjuk på och imponerad av er som hittat en sysselsättning som fungerar i vardagen både för nöje och som verktyg att hjälpa oss koppla bort stress och koppla in lugn och reflektion.
Jag är helt övertygad om att stenar och stickning kan fungera på liknande sätt när det gäller den biten.
Ett fokus för kropp och hjärna som triggar själen lite.
Lite som radband eller mantra.
Sen att det dessutom blir snygga kreationer av det gör ju inte saken sämre!
Skicka en kommentar