Jag har i 11 år jobbat som säljare av datorer. Och börjar allt oftare ställa frågorna "Vad vill jag med mitt liv?", "Vilket är mitt drömjobb?", "Hur länge till ska jag vara datasäljare?". Datasäljare...hm...förstår egentligen inte hur det gick till, och varför i hela fridens namn jag jobbar med något så utan hjärta och själ. Men jag har gjort det bra. Jag är duktig på mitt jobb. Jag trivs bra med bl.a härliga kollegor, en bransch med ständig förändring, en trygghet i att veta vad jag har, flexibla arbetstider mm. Visst har det gått upp och ner under åren, men det har bara rullat på och någonstans känner jag att jag kanske har nått gränsen. Det kanske faktiskt börjar bli tid att på allvar göra en förändring?
Men vad ska jag då göra??
Att göra motsvarande jobb hos en konkurrent, eller sälja något liknande inom it-branschen är för mig oaktuellt, då kan jag lika gärna stanna kvar. Nej, om jag ska byta vill jag göra något som jag verkligen gillar. Vad gillar jag då? Tänk om jag det ändå visste.... Tänk om jag kunde hitta det där drömjobbet där jag innerligt fick jobba inom ett område jag gillar. Det känns lite tudelat och frustrerat. Jag gillar det jag gör i dag också, men jag är inget teknikfreak. Jag gillar ju inte själva datorerna. Det är dessutom en tuff bransch med hög hastighet, där kraven är extremt höga, både från kunder och från arbetsgivare. Många är de tillfällen där man blir pålagd att göra saker och det är bara att gilla läget. Sakerna blir fler och fler på samma antal timmar.....
Eftersom jag har haft det extremt stressigt i höst (plus en del negativa saker som har hänt på jobbet) har jag börjat fundera, om möjligt ännu lite mer än förut.
Jobbsituationen ser bättre ut nu, så chanserna att jag får en bättre vardag till våren är stora, som tur är. Och oavsett kommer jag inte kunna göra något drastiskt över natten. Så tills vidare gäller det att göra det bästa av situationen. Jag tar ett djupt andetag och hoppas att det kommer att gå bra på måndag när jag börjar igen efter semestern.
Inför framtiden gäller det att hitta vad jag vill. Och att våga!
Jag avslutar med något som jag vet att jag vill och kan. Min höstsjal är färdig!! Jag var lite nervös där ett tag innan jul att jag inte skulle orka ta tag i den, och att den kanske skulle bli färdig först till nästa höst. Men så fick jag ett ryck, och se här :-). Jag gjorde om avslutningen en gång. Började göra enligt mönstret, men gillade inte alls hur det blev, så jag fick helt enkelt backa lite, och sen maskade jag bara av från rätsidan. Den är stickad i Kauni som jag beställde i höstas från Garnkorgen.
4 kommentarer:
De är svårt att komma på vad man vill och att våga förändra, de är ju ett jätte steg att ta, man vet vad man har men inte vad man får m.m. ibland kan de vara bättre att bli uppsagd så att man måste gör nått.
Din Candel Flame blev fin, riktigt höstig.
Ha de gott på dej,
Eva.
Förstår mycket väl ditt dilemma. Håller med Eva om att det är ett stort steg att ta. Ska man våga och blir det verkligen bättre? Det är inte roligt att bli uppsagd och därmed arbetslös, men ibland kan det vara den kicken man behöver. Själv vågade jag aldrig. Försöker nu som pensionär kompensera detta genom att göra det jag tycker om. Men så länge kanske du inte ska vänta. Hoppas du finner någon lösning snart.
Så bra att du tog tag i din Candle Flame och gjorde den färdig. Den blev mycket läcker.
Ha det bra. Kram /Metta
Hej Linda! Vad fin din sjal blev. Jag gillar färgerna jättemycket. Tullen på mitt garnpaket gick på 208 kronor men det var det värt. Nu väntar jag på ett nytt paket från www.lisaknit.com hon har skitsnygga garner och jag tror att hon skriver att det är en "gift" och då blir det ingen tull. Kram Åsa
Vilken fantastiskt vacker sjal!
Skicka en kommentar