Upp som en sol, ner som en pannkaka.
Känsla av svek, känsla av lättnad.
Det trycker, det drar, luften tar slut.
Försöker andas igen och igen.
I en tid som snurrar så fort.
I en tid där man mäts.
En virvelvind i huvudet.
Käkar som fastnat.
Det händer inte mig.
Springer, springer.
Ta hand om alla.
Jag glömde nån.
Sjukskriven.
Ledsen.
Trött.
36.
10 kommentarer:
det var det finaste och mest innerliga jag hört från dig
och jag har hört mycket från dig
kram
men....
.....36 är ju kanon! :)
En stor kram vad det som jag spontant tänkte när jag läst det fina du skrivit. Hoppas den tanken känns ok trots att vi inte känner varandra så mycket (än).
*KRAM* från mig oxå, trots att vi inte känner varandra alls.. typ.. eller jo, blogledes känner vi ju varann.. Ja men då så! KRAM på dig gumman! :)
Det var ord som gick rakt in i hjärtat. Kändes som om de var om mig...
Det krävs mycket mod att se känslor och sanningen rakt i ögonen som du gör.
Kram!
Vännen - kram till dig, jag tror du behöver många eller en utsträckt hand från en av många systrar som finns i bloggvärlden, vi finns för varandra.
Men lilla gumman...
Stora och många kramar till dej.
Stor BAMSEKRAM!
Dina ord grep verkligen tag i mig. Ibland känns livet så och du har verkligen fångat känslor, som kan vara svåra att fästa på pränt.
Hoppas du känner att vi är många som tänker på dig, även om vi bara känner dig genom bloggen.
En stor kram från Metta
Skicka en kommentar