Jag minns en julafton för 14 år sen vid en strand i Sydafrika, då jag ringde collect call hem till Sverige från en telefonkiosk för att önska god jul.
Jag minns när jag var 10-12 år gammal och busringde Heta Linjen från en telefonkiosk i Skåne tillsammans med min syster, och hävdade att jag var 15 år. Eller kanske det var min syster som ringde?
Jag minns när jag var au pair och ringde hem från en telefonfkiosk vid torget i Innsbruck.
Långt innan mobiltelefonernas inträde i vardagen.
Idag glömde jag min mobiltelefon hemma. Det gick bra ända tills jag skulle hem från skolan. Mitt tåg som tar en halvtimme brukar gå 16.22. Först blev det försenat. Sen inställt.
Nästa tåg gick 16.59. Vilket innebar att jag skulle bli nästan 40 minuter sen att hämta barnen.
Försöker förtvivlat komma på en lösning. Men vad är det väl jag ser hängandes på väggen längre bort? Jo men visst, en telefon! Telefonen tar visst bara tior, eller telefonkort som kan köpas på telia. Vilken tur att jag har en tia just denna dag i fickan. Men vem ska jag ringa? Jag kan nästan inga telefonnummer utantill längre. Men just det - puh - min exmans mobiltelefonnummer är ett av de få nummer jag kan.
Tut...... tut....... tut....... Inget svar. Pratar förtvivlat (ja jag har hunnit bli det) in ett meddelande om att han ska ringa dagis och fritids. Sen återstår en väntan. På tåget som ska komma och sittandes i en trappa på ett överfullt tåg. Har han hört meddelandet och ringt???
Kl 17.36. Svänger in på Simons dagis. Han sist kvar. Och vilken lycka, fröken har fått besked om att jag är sen.
Tack kära teleofonkiosk att du fortfarande existerar. (Och exman som lyssnar av sina meddelanden i tid).
6 kommentarer:
Shit pomfrit va handikappat man blir utan lur! Hur gjorde man förr, innan mobilens intrång i våra liv?
Jag har vaga minnen av telefonkiosker som bara tog mynt (med gröna telefoner i plåt) och snurrmojäng på telefonen hemma...
Skönt att det löste sig! :)
Kramis!
Det är ju lite skrämmande att man knappt kan några nummer utantill längre! Jag hade nog haffat ngn som såg trevligt ut, och bett att få låna dennes mobil - som jag gjorde när jag plötsligt lyckades med att tappa bort hela mitt sällskap på Göteborgskalaset, utan både mobil och plånbok! Fast då var täckningen "så störd" att jag kom inte fram till nån - hittade dock mina vänner tillslut!
(Och ja, jag var faktiskt nykter, men fick lite lätt panik en stund)
Min 17-åriga dotter lyckades glömma av sin PUK kod och det tog några dagar innan en ny kom. Hon hade panik, hade ingen koll på något. Hon och hennes kompisar vet liksom inte hur man bestämmer ett möte i förväg. Tur att det finns en och annan automat kvar...
Hur i hela friden klarade man sig utan mobiltel? Minutiös planering men ändå blev det fel många gånger. Tur att det ordnade sig!
Kul att vi sågs på Grötö - stickar på mina vantar och stickat klart mudden!
Åh, vad nostalgisk jag blev när jag läste detta! Jag minns när jag själv och tre tjejkompisar klämde oss in i telefonkiosker och trängdes runt luren när vi ringde Heta Linjen. Luren som luktar lite äckligt och man började fundera på vilka fullgubbar som stått och dreglat i den.
När jag stod i Farsta Centrum och väntade på att paret, som stod och kysstes i den, skulle bli klara så jag kunde ringa hem mitt i natten och be pappa hämta mig när sista bussen gått.
Det var nåt visst med de gamla telefonkioskerna och jag trodde faktiskt inte att det fanns några kvar i bruk längre.
Tur att allt löste sig för dig!
Jag tyckte det var kul att träffa dig live. Härligt att du hade småländsk dialekt. Lycka till med alla svarta och vita projekt;)!
Vi ses i cyberspace!
/Cilla
Skicka en kommentar