Jag befinner mig i en låtsasvärld.
En dag kommer jag vakna upp i min gamla värld igen.
Fina kläder, roliga kollegor och stressiga gamla jobbet.
Att vattna blommor mitt på dagen en onsdag känns overkligt.
Att sätta fjädrar i ris och sen dricka kaffe likaså.
Jag borde inte få vara där.
Vem tar hand om mina kunder?
Det känns som att det här är ett leksaksår.
Snart väntar den riktiga världen igen.
8 kommentarer:
Passa på och njut medan du kan. Det är så roligt att titta på dina vackra blomsterarr. Lika roligt som alla stickningar.
Ha en jätteglad påskhelg.
Ibland blir låtsasvärldar verklighet som när man faktiskt "får" jobba med det man tycker om, som i mitt fall arkiverande. Jag tror att det blir så för dig också snart.
Kramar
Boel
Bara att njuta så länge det går!
Japp!! Jag ska till Maria, ska bara avverka ett städpass för sonens handbollslag. Så kul att få träffa dig också - längtar!
Kram
Boel
Jag tror att det är det här som ÄR den riktiga världen! Att få vara så lycklig. Kram.
Dina gamla kunder klarar sig så klart. Även om det kan vara svårt att tro och acceptera, så är man oftast väldigt umbärlig.
Men stora steg här i livet tar tid att anpassa sig till.
Tid av tvivel, tid av förändringsovilja, tid av entusiasm.
Vi vet fortfarande inte om det stora steget kommer.
Eller om det är just detta du är i nu som är det stora steget.
Eller om det som väntar kommer vara ett ännu mycket större steg, än det du tagit hittills.
Eller om det här bara blev en energigivande utflykt.
Det viktiga, tror jag, är att då och då kliva ut ur sig själv, titta på sig själv, sitt liv, sin situation.
Att lite nyktert se var man är, utan att bländas av ögonblickets solsken eller hämmas av vanans skygglappar.
Sitta ner en stund, luta mot ett träd, suga på en cigg medan man betraktar det man är och har.
Sanningar och beslut kan inte provoceras fram.
Nej, jag röker inte, har inte rökt, och uppmanar ingen att börja röka, men i bilden jag såg satt någon eftertänksamt och sög på en cigg där i skuggan
Garn + blommor tycks vara = sant. Jättefint är det i alla fall. Tänk att ha med sig ett sådant arrangemang till en garntokig värdinna...
Jag känner igen drömkänslan. Jag vaknade ur min dröm och insåg att det var en sanndröm. Att vara slöjdlärare är fantastiskt roligt!
Om en stund tar jag kvasten och möter upp en annan käring (din mamma) för att sticka lite.
/Ha en riktigt skön påsk!
det låter som en enorm omställning - från högsta fart till rätt in i väggen...
det kan inte vara lätt när ångesten kommer krypande sådär. att känna så mycket ansvar för saker man inte längre kan göra något åt skapar bara frustration och maktlöshet.
om dina kunder och kollegor bryr sig lika mycket om dig, som du om dom, så tror att att dom mer än något annat vill att du skall må bra igen, och göra sådant som gör dig lycklig!
se det här "låtsasåret" som en present med tid till dig där du har möjlighet att upptäcka nya sidor av dig själv. liksom tiden att prova på nya saker som du kanske inte gjort annars.
det är inte lätt att koppla bort det verkliga livet, och ibland kan det t o m skapa mera stress att inte veta hur det går på jobbet, eller som i ditt fall med dina kunder.
det är ju också en sorg att inte längre kunna vara på sin arbetsplats, och att sörja tar tid. vi behöver alla ha en tillhörighet i livet, och du verkar verkligen sakna din arbetstillhörighet just nu.
men tro mig när jag säger att det blir lättare med tiden. om du kan, så hjälper det att fokusera på saker du tycker om, sådant som du skulle vilja prova på i framtiden, liksom att umågs med vännerna, familjen...
jag hoppas att du med tiden skall må bra igen!
Skicka en kommentar