Så var påsken slut för denna gång och jag reflekterar lite över mina ledord för det här året. Det är så mycket man kan styra själv här i livet, men det är också mycket man måste välja att lära sig att acceptera.
Ibland stretar helt enkelt livet emot, trots att man själv tycker att man har huvudet flera decimeter över vattenytan. (Livet i detta fall kan t.ex översättas med relationer av olika slag och därmed människor av alla sorter. Det kan vara egna barn, vänner, ex till den ena eller den andra eller ny till ex m.fl.).
Nu hänger ju väldigt mycket ihop här i livet och letar man finns det förklaringar till det mesta. Men framförallt måste jag lära mig att inse att det är som det är - och det bästa man kan göra för sig själv är att acceptera och vända blicken åt ett annat håll. Typ framåt. (När det gäller barnen är det mer acceptera och trösta som gäller just nu, än något annat). Vilket i många fall är vansinnigt svårt. Men det borde ju gå. Jag ska i alla fall fortsätta att träna på det.
Många är som de är och kommer aldrig att ändra på sig.
Mycket har hänt och det som har hänt har hänt. Det kan inte heller ändra på sig.
Varför göra livet mer komplicerat än det är?
För min del tänker jag välja att hantera genom att inse att det är inte jag.
Jag gör så gott jag kan. Och jag ser framåt.
1 kommentar:
Vilka kloka ord!!
Skicka en kommentar