Ibland får man känna aningens mer än man tänkt sig.
Jag har ramlat av cykeln. Bromsat alldeles för hårt. Och flygit över styret, med ansiktet först. Jag klarade mig bra, skrubbsår i ansiktet och på händerna. Men förutom det helt okej. Inga brott någonstans, huvud, nacke, näsa och tänder har klarat sig. Tack för det.
Ibland måste man vila, stanna upp, hämta sig. Och det har jag gjort idag. Vet att det var meningen, och skönt att få göra det. Sov en lång stund mitt på dagen. Aningens chockad, väldigt gråtmild, lättad över att det gick så bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar