tisdag 12 augusti 2008

Utmaningar och tankar om livet

Sjukskriven som jag är, finns det mycket frustration i kroppen. En ny höst närmar sig. Jag har fortfarande svårt att svara på frågan om hur jag mår. Jag har på många sätt haft en alldeles underbar semester. En lång semester, med massor av vila. Men också flera nya utmaningar. När jag satte mig i båten i Kroatien och skulle vara social med för mig helt nya människor, var det en jätteutmaning. Skulle jag palla? Skulle jag orka vara social och glad och trevlig? Skulle jag kunna vara mig själv till hundra procent? Det var otroligt skönt att känna att jag kunde det. Visst blev jag trött. Visst pressade mitt bröst lite grand. Men jag kunde det. Och jag hade det så bra.

Jag jobbar nu 25% och började jobbet i förra veckan. Jag kände av mitt tryck i bröstet hela förra veckan. Det jag inte vet är om det är kopplat till jobbet. Det kan ju lika gärna vara en reaktion på att segelveckan var jobbigare än jag trodde? Att jag kanske bara är trött? Att jag inte vet hur hösten kommer att bli? Jag analyserar och analyserar. Jag försöker komma fram till vad som är den utlösande faktorn. Men är det bara en sak, en händelse, eller är det mitt liv just nu?

Jag vet inte vad som ska göra mig bra. Jag vet inte hur jag ska hantera tryck och känslor. Jag kämpar för att må bättre varenda dag. Jag tycker mig göra allt i min makt. Men jag kanske helt enkelt strävar för mycket. Som vanligt. Springer för fort. Jag vill att vägen mot målet ska vara rak. Jag vill inte ha dagar av bakslag.

När jag vaknade imorse kom jag knappt ur sängen. Jag hade sovit i 8,5 timme och borde vara utvilad. Istället känns det som att det ligger tre tegelstenar på mitt bröst. Det kändes som att jag inte skulle kunna vända mig om och inte heller komma upp ur sängen.

Min chef hjälpte mig ta beslutet att stanna hemma från jobbet idag.

Det hjälper mig att skriva. Det hjälper mig att sätta ord på tankarna. Och förhoppningsvis slipper jag då också svara på frågan om hur jag mår. Förhoppningsvis förstår de som läser det här varför jag inte alla dagar fungerar som jag gjorde förr.

Med dessa rader går jag över på den utmaning jag fick från Saltflingan.

Hur ser din att-göra-lista ut i fem punkter för idag?
* Vila
* Sticka
* Naprapatbesök
* Vila
* Evt besök i garnaffär och sen stickcafé på Hurtigs.

Vad gjorde du för 10 år sen?
Jag bodde i Oslo. Sålde datorer för samma företag som jag jobbar på idag. Och gick många, långa promenader med min hund runt Holmenkollen, i parker och på Bygdöy. Jag fikade med kompisar och planerade bröllop med min blivande man (numera exman). Jag såg på Allsång på Skansen och började sakta längta tillbaka hem till Sverige.

Vilka platser har du bott på?
* Född och uppvuxen i Falkenberg.
* Au pair i Innsbruck, Österrike.
* Oslo i åtta år.
* Bålsta, 6 mil utanför Stockholm sen åtta år tillbaka.

Fem saker du skulle göra som biljonär!
* Starta en egen garnbutik
* Köpa ett nyrenoverat torp med en härlig trädgård. Och det får gärna ingå en liten hustomte som kan hjälpa till med dammsugaren och gräsklipparen någon gång då och då. Så att jag kan sitta på den stora verandan, titta ut över ett blomsterhav och sticka. Så klart.
* Ge en stor slant till min mamma och min syster
* Ge en stor slant till mina barn
* Ge en stor slant till välgörenhet av något slag. Mest sannolikt något som har med barn att göra. Och forskning.

Jag väljer att inte skicka utmaningen vidare.

10 kommentarer:

Katarina sa...

Har nog sagt så här till dig förut, men jag känner så väl igen vad du känner.
Jobbar heltid, men är inte ok ännu efter mitt "haveri" för ett år sedan, men det är så svårt att veta vad som är vad. Vad tröttheten beror på, mm precis som du skrivet. Ibland tror jag att jag aldrig ska får svar på dessa frågor, utan bara få vänja mig vid att det är så här det ser ut.

Skickar en stor KRAM till dig i alla fall. Kämpa på!

Sofia sa...

Vi sitter i samma båt du o jag, så jag förstår dig precis! Så med den knaggliga energin jag har, så får du en BAMSEKRAM!

Åsa sa...

Ett bra beslut att stanna hemma när det inte känns helt ok att gå på jobbet även om det "bara" är 25%. Jag lider med dej när du har det så jobbigt. Har flera vänner som har gått iväggen. Försök att ta en dag i taget och vila dej riktigt mycket.
Stora kramar.
Åsa

Ankie sa...

Du sätter verkligen ord på känslan av att inte orka. Känner så väl igen mig på dina ord. Har ett handikapp o en vilja som inte passar ihop. Jag vill ofta mer än jag orkar o hamnar då direkt i sängen, om jag inte tänker mig för.
Livet handlar om att sätta sig själv i 1:a rummet o njuta av det som finns runt ikring en. Ta det lungt o lyssna på dig själv så kommer du snart ikapp igen. Kämpa o glöm inte att njuta lite på vägen.

petra.m sa...

Hej Linda!
Jag kan inte säga att jag helt förstår hur det är men jag känner med dig och tycker du skriver så fint och ärligt. Ibland kan jag känna igen mig om viljan till mycket men ork som inte finns och tid som alltid saknas på nåt vis! Jag vill iallafall skicka en kram till dig du vackra kvinna med glittrande ögon! Sköt om dig:)

Stick-kine sa...

Så fint du formulerar hur du känner. Skönt att få skriva av sig eller hur? Du är mitt i livet och har fortfarande framtiden framför dig, önskar dig allt gott och vila dig från jobb och "måsten".Kram Kine

Pärlmudden sa...

Håller med alla de andra som kommenterat så fint. Hopppas du fortsätter skriva av dig ifall det får dig att må bra! följde din semesterrapportering med glädje. Har följt din blogg sen i vintras/våras nånting, men har nog varit ganska dålig på att kommentera, tyvärr.
Skickar en massa styrkekramar, och hoppas de kommer fram till dig!
Kram Pärlmudden

Eva i Halmstad sa...

Så fint och bra du skriver.
Känner ju inte dej på "riktigt" och vet inte dina "problem", men känner igen mej så väl i vad du skriver.
Hoppas att du "hämtar" dej och får kraft att klara av att vara de du vill och är.
Ha de så gott.
Eva.

Pia sa...

Kram!

Gunilla sa...

Sänder dig varma tankar.