Väntan

Höstmörkret sänker sig sakta utanför fönsterna. Klockan är halv fem. Tänk att jag blir lika chockad varje år när mörkret kommer. Så tidigt på eftermiddagen. Så många månader. Och mörkare blir det.. Men dagarna kan verkligen vara underbara när solen skiner från en klarblå himmel och det är friskt i luften. En sådan dag var det idag.

Dagarna rullar på här hemma. Jag har nu fått klart att jag kommer vara sjukskriven året ut. Det känns som en enorm lättnad. Jag mår mycket bättre och energin kommer sig sakta men säkert. Det känns lite som att jag är uppe på noll nu och de här månaderna innan jul kan jag förhoppningsvis samla energi och komma upp på plus. Mitt tryck i bröstet kan anas någon dag då och då, men de flesta dagarna känner jag ingenting. Lättnad.

Jag har planer för framtiden. Två av tre punkter på vägen dit kan jag bocka av och glädja mig över. Den sista väntar jag på med spänning.... I mitten av november ska jag få besked. Snart vet jag.

Undertiden tar jag en dag i taget. På fredag ska jag förhoppningsvis träffa Sofia och sen bär det av till Syfestivalen tillsammans med Boel. Fredagkväll är lägenheten full med barn igen (= mina två små troll :)).

Jag stickar vidare på mina vantar:


På min Red Frilly Sweater (Ravelrylänk) som är blå:

På ett nytt projekt, en Montparnasse. Jag stickar den på st 5 och i ett Mirasolgarn som heter Cotanani och är inköpt på Garnhärvan. Färgen heter Black, men den är gråbrun, aningen mörkare än på bilden (blixtens fel..):